För så gott som alla tjänsteinkomster skall arbetsgivaravgifter betalas. Tjänsteinkomster är sådana inkomster som uppkommer på grund av anställning eller uppdrag. För det fall någon bedriver näringsverksamhet skall istället egenavgifter betalas, eftersom man inte kan vara arbetsgivare åt sig själv. Dock skall en enskild näringsidkare som har anställda betala arbetsgivaravgifter för ersättning den enskilda näringsidkaren utger till de anställda. För att arbetsgivaravgifter skall utgå är vidare en förutsättning att det har betalats en ersättning för utfört arbete som inte är specifikt undantagen från avgiftsplikt. Enligt huvudregeln är det den som utger en avgiftspliktig ersättning som skall betala arbetsgivaravgifter. Observera dock att undantag från huvudregeln görs. Gränsdragning mellan arbetsgivaravgifter och egenavgifter Som nämnts ovan skall enskilda näringsidkare betala egenavgifter istället för arbetsgivaravgifter men ibland kan även den som är uppdragstagare betala egenavgifter. I sådana situationer är det viktigt att veta när arbetsgivaravgifter skall betalas och när egenavgifter skall betalas. För att en uppdragstagare skall vara skyldig att betala egenavgifter krävs i regel att uppdragstagaren innehar en F-skattsedel. Enligt lagen behöver nämligen inte arbetsgivaravgifter betalas av den som utger ersättning om den som får ersättningen har en F-skattsedel. Vidare kan nämnas att det är Skatteverket som utfärdar F-skattsedel till den som bedriver eller har för avsikt att bedriva näringsverksamhet. Därför är den som betalar ersättning till den som har en A-skattsedel eller saknar skattsedel i regel skyldig att betala arbetsgivaravgifter för ersättningen. Bestämmelsen om F-skattsedel innebär vidare att även den som får inkomster som skall beskattas i inkomstslaget tjänst kan behöva betala egenavgifter. Dock måste en anmälan om att egenavgifter skall betalas göras till Skatteverket, om det är uppenbart att den som utfört arbetet och har F-skattsedel är anställd hos utbetalaren. Det är den som betalar ersättningen som skall göra en sådan anmälan. I annat fall kan utbetalaren tillsammans med den skattskyldige bli solidariskt ansvarig för skatter och avgifter som inte har betalats. Med solidariskt ansvar menas att betalning kan krävas av båda parterna. Ersättningar som understiger 10 000 kronor Vidare finns en möjlighet för den som utger ersättningen att undgå avgiftsplikt när uppdragstagaren är en privatperson och inte har F-skattsedel. Om det kan antas att den totala ersättningen som utges under året till den som har utfört arbetet kommer understiga 10 000 kronor behöver nämligen inte arbetsgivaravgifter betalas. Detta gäller även om mottagaren har A-skattsedel eller saknar skattsedel helt och hållet. Istället skall den som tar emot ersättningen betala egenavgifter. Vissa undantag görs från ovannämnda regel. För det första skall arbetsgivaravgifter betalas om ersättningen är en utgift i utbetalarens näringsverksamhet. Regeln är nämligen till för privatpersoner. Dessutom kan parterna avtala om att uppdragsgivaren skall betala arbetsgivaravgifter även om ersättningen kan antas komma att understiga 10 000 kronor. Arbetsgivare i utlandet och handelsbolag Enligt huvudregeln skall arbetsgivaravgifter betalas för arbete i Sverige även om den som har utfört arbetet har en utländsk arbetsgivare. Dock kan parterna avtala om att den som utför arbetet skall betala egenavgifter istället. Detta förutsätter att arbetsgivaren antingen saknar fast driftställe i Sverige, d.v.s. kontor, filial eller dylikt, eller är bosatt utomlands. Sådana avtal brukar kallas för omvänt likställighetsavtal. Slutligen kan nämnas att handelsbolag inte är skyldiga att betala arbetsgivaravgifter för ersättning till delägare i bolaget. Istället skall delägarna betala egenavgifter för sin egen andel av inkomsten från handelsbolaget.